Möblerar om

 Hej bloggen. It´s been a while...Tiden flög iväg. Livet hände. Barnen är stora nu. 

Jag kände att det var min tid, så jag sökte till Trädgårdsingenjörprogrammet på SLU. Helgalet att börja plugga när man snart skulle fylla 50 tyckte vissa, men för mig var det en räddning i pandemin. Det har varit tufft mentalt att inte veta om det kommer kunder eller att jobba som bröllopsflorist när det inte var några bröllop. Då var det skönt att gå på zoomföreläsning eller vara utomhus i Alnarpsparken och få något annat att tänka på. 

Jag ville också få stimulans, öka min kompetens och tänka på framtiden. Det är låg lön, obekväma arbetstider och tufft fysiskt att jobba som florist och jag vill även kunna vara oberoende av plats. Tänk er vilken dröm att sitta och rita under en pergola i ett annat land. Trädgårdar, växter, konstruktioner och design har alltid intresserat mig och att få möjlighet att vara kreativ, planera för något som ska hålla över tid och som kan ge glädje för andra länge, är väldigt inspirerande. 

Det är mycket att tänka på och det har varit tufft att gå från att vara trygg i sin yrkesroll till att vara nybörjare. Det har fått mig att uppskatta det jag var lite trött på. Jag hade blivit lite hemmablind och såg inte vad jag hade riktigt. Nu trivs jag i min butik igen och älskar att kombinera floristyrket med att rita trädgårdar. Det är som om alla mina tidigare erfarenheter hittat sin plats och det känns lika naturligt nu, som det var svårt under studietiden. Jag har några fler drömmar och du kan få hänga med på resan om du vill. Bloggen är härmed återuppstånden. :-) 

Kram Jea